mariemajsan

Då hade mars 2011 passerat som ett stort svart hål och jag önkar att jag skulle kunna förtränga allt som det aldrig hade existerat!!
Ingen blir ju som sagt uppmuntrad av att höra på om sjukdom och elände men jag måste ändå skriva lite om det allra minst för min egen skull även ifall jag egentligen vill glömma...
Lördagen den 5:mars på kvällen fick jag feber och samtidigt tappade jag en halv tand ( som jag för övrigt ej har kunnat laga ännu)
Febern höll i sig och en liten konstig magvärk började uppstå, kände igen symtomen sen förra året då jag hade äggstocksinflammation.
Onsdagen 9:mars fick jag tid på Vrinnevi, åkte hem med en antibiotikakur och jag hade haft rätt i min diagnos.
När jag senare på kvällen låg och vred mig i magplågor åkte vi upp till akuten i Finspång...Jag kunde knappt stå på benen ändå tyckte sköterskan att Stefan skulle skjutsa mig tillbaka till Vrinnevi eftersom jag varit där tidigare på dagen...
Men ser du inte hur ont hon har sa stefan ni får väl ge henne en morfinspruta!!!
Till slut fick jag lägga mig på ett rum och vänta på doktorn, det tog 40 minuter innan han kom och jag hade så ont att jag grät, han började trycka på magen och det var för jävligt, jag var tvungen att lämna urinprov och ta en sänka.
Efter det blev det fart på dom, vi har beställt ambulans dom kommer direkt.
I ambulansen fick jag den bästa vården...Läkaren hade inte viljat gett mig morfin och det tyckte dom var konstigt så det fick jag direkt samt dropp för att blodtrycket var jättelågt, min sänka låg på 300, normalt är 10....
Jag låg inne fem nätter med antibiotika intravinöst fick värktabletter som jag inte tålde och sprang med min droppställning och kräktes på nätterna.
Den 14 mars hade mina värden sjunkit till150 så dom skickade hem mig i hopp om att antibiotika i tablettform skulle ta ner infektionen.
I 14 dagar låg jag hemma med feber och  sköljde ner en Ipren med en alvedonbrus var 6:e timma samtidigt med antibiotika och täta besök hos provtagningen.
Den 28 mars ringde läkaren efter sista provet och sa att du måste komma in idag och det blir operation imorgon...
Ja..så var det gjort. Blindtarm och äggledare bort och Fredagen 1 april fick jag åka hem.
Stefan har varit så snäll och tagit han om mig ända tills idag. Han har tagit "VAV" eller vad man ska kalla det hihi
Jag kunde aldrig tro att man kunde vara så här orkeslös efter en operation..bara att gå från sängen till toaletten kändes som att man hade sprungit 3 km spåret.
Igår var första dagen sedan 5.mars som jag inte har tagit en endaste alvedon och när jag ser mig själv i spegeln ser jag inte en knarkmissbukares ögon längre...
Långsamt är man tillbaka till verkligheten  och det är hopp om livet igen=)
Det finns ju såklart dom som har det värre men för en som jag som aldrig legat på sjukhus har detta varit en pärs.
Jag kan Jantelagen men tycker att jag har lite rätt i att tycka lite synd om mig själv.....
Imorgon ska jag ner och förhoppningsvis ta dom sista proverna sen är det bara att träna upp musklerna och komma igen.
Får hoppas att nästa inlägg blir lite mera possitivt och roligare men det ska det väl bli nu när så mycket roligt kommer att häna i vår med bröllop osv.