Lita aldrig på en GPS
Oj då.....vad har hänt sedan Karin o jag hade vår gjutardag då????
Idag 1 aug. En sommarmånad kvar, vart tog du vägen sommar??? Som vanligt har det gått alldeles för fort, men än så har man några roliga datum att se fram emot innan hösten.
Först ska vi ju till Italien med Mats o Jaana. Ska bli såå kuuuuuuuul.
Sen blit det reunionparty i Lenas stuga med några kära gamla vänner. Återkommer med det!
Tror jag ska börja med att berätta om vår färd till Stora Syltvik.
Alltså: vi skulle hälsa på min kusin Eva och hennes man Uffe i deras sommarstuga utanför Valdermarsvik, samtidigt skulle vi hämta en träningscykel i Kolmården som jag hittat på en blocketannons.
Okej....vi började närma oss djurparken, hamnade i bilkö några km innan, det tog 40 min extra innan vi passerat parkeringen, det var ca 32 grader varmt ute, Zorro var med.
Jaha ja...sedan hittade vi inte den angivna adressen och gubbfan svarade inte i telefonen, efter ett antal km snurrande beslutade vi oss at skita i cykeln och ta en short cut med färjan över Kvarsebo vidare till Valdemarsvik.
Vi knappade då in GPSen och körde vidare, och som ordspråket säger är ju att genväg ofta blir senväg.
DÅ..ringde gubben med cykeln och trodde vi skulle kommit dagen innan. GRRRRR sa jag och drog hela historien. han bad om ursäkt och lovade komma mad cykeln till Finspång om jag fortfarande ville ha den, Hygglig prick.
Ialla fall så skulle Eva bjuda på lunch kl ett. men den förbannade GPSen ville ju bara lura in oss på massa grusvägar, lätt irriterade och törstiga och hunriga (vi hade en liten flaska vatten att dela på tre) kom vi fram kl halv tre, då hade vi kört i fyra timmar. Fan sa Stef: Vi skulle ju kunna vara i Hälsingborg vid det här laget. haha
Vi hade trots allt en trevlig em med god mat och fika.
Här är Eva o Uffes söta stuga i Stora syltvik.
Min kusin Eva.
Hur som helst. Jag fick min cykel och allt blev frid ich fröjd. ska väl börja cykla imorgon tror jag.
Det år ju så himla tråååååååååååkigt, men nu måste kroppen plågas eftresom jag för närvarande inte kan promenera för min förb..stukade fot som bara värker.
Återkommer om nygamla äventyr en annan dag, det här tog för lång tid att skriva, nu orkar jag inte mer.
Adjöken
Idag 1 aug. En sommarmånad kvar, vart tog du vägen sommar??? Som vanligt har det gått alldeles för fort, men än så har man några roliga datum att se fram emot innan hösten.
Först ska vi ju till Italien med Mats o Jaana. Ska bli såå kuuuuuuuul.
Sen blit det reunionparty i Lenas stuga med några kära gamla vänner. Återkommer med det!
Tror jag ska börja med att berätta om vår färd till Stora Syltvik.
Alltså: vi skulle hälsa på min kusin Eva och hennes man Uffe i deras sommarstuga utanför Valdermarsvik, samtidigt skulle vi hämta en träningscykel i Kolmården som jag hittat på en blocketannons.
Okej....vi började närma oss djurparken, hamnade i bilkö några km innan, det tog 40 min extra innan vi passerat parkeringen, det var ca 32 grader varmt ute, Zorro var med.
Jaha ja...sedan hittade vi inte den angivna adressen och gubbfan svarade inte i telefonen, efter ett antal km snurrande beslutade vi oss at skita i cykeln och ta en short cut med färjan över Kvarsebo vidare till Valdemarsvik.
Vi knappade då in GPSen och körde vidare, och som ordspråket säger är ju att genväg ofta blir senväg.
DÅ..ringde gubben med cykeln och trodde vi skulle kommit dagen innan. GRRRRR sa jag och drog hela historien. han bad om ursäkt och lovade komma mad cykeln till Finspång om jag fortfarande ville ha den, Hygglig prick.
Ialla fall så skulle Eva bjuda på lunch kl ett. men den förbannade GPSen ville ju bara lura in oss på massa grusvägar, lätt irriterade och törstiga och hunriga (vi hade en liten flaska vatten att dela på tre) kom vi fram kl halv tre, då hade vi kört i fyra timmar. Fan sa Stef: Vi skulle ju kunna vara i Hälsingborg vid det här laget. haha
Vi hade trots allt en trevlig em med god mat och fika.
Här är Eva o Uffes söta stuga i Stora syltvik.
Min kusin Eva.
Hur som helst. Jag fick min cykel och allt blev frid ich fröjd. ska väl börja cykla imorgon tror jag.
Det år ju så himla tråååååååååååkigt, men nu måste kroppen plågas eftresom jag för närvarande inte kan promenera för min förb..stukade fot som bara värker.
Återkommer om nygamla äventyr en annan dag, det här tog för lång tid att skriva, nu orkar jag inte mer.
Adjöken
Kommentarer
Trackback
